måndag 16 mars 2009

Brorsan Gästbloggar


Matlagning kan ju vara den finaste formen av fjäsk, faktiskt. Hos oss var det avgjort så i lördags. Vännerna Lars och MaxJenny kom över från Köpenhamn och förutom att de är ovanligt trevliga att hänga med i kväll råkar de också ha ett bord bokat på El Bulli nästa säsong. Det skulle ju vara rent påträngande att kräva att få följa med, men man kan ju ta det smygvägen. Till exempel genom att binda dem och mata dem med så mycket god mat att de känner att balansen på något vis måste återställas. Detta lömska spel ägnar jag mig alltså åt!
Vad middagen innehöll blir lite för bökigt att berätta. Bland annat eftersom entrén var en meze med ett dussin smårätter (De fick gärna tänka: "tapas/Spanien"Barcelona ...El Bulli"), men jag tänkte gästblogga ett par rader om vikten av att rivstarta.

Oavsett om det är fest, fika eller finmiddag har man allt att vinna på att lägga krut på entre och final. Det är ändå det man minns. En stark, god drink, en riktigt bra låt, en rolig tipspromenad. Du väljer ju själv. Den här kvällen valde jag att göra ett överdrivet gott snack till den där starka drinken.

De träigaste örterna har jag skördat av hela vintern. Invid husväggen överlever de en Skånsk vinter utan att harkla sig. Jag plockar in några kvistar oregano, rosmarin och salvia och repar och hackar lite.
I en panna kör jag ett par klickar smör, en gnutta rapsolja och acaciahonung. Sedan öser jag i örterna och mandlar och vevar runt. (det blir snyggare med skållade mandlar, men det är inte så petnoga). Fräset får gå en stund tills mandlarna blivit lite snyggt rostade. Rör hela tiden och passa så att det inte blir bränt socker av det hela.
Sist kastar man i en näve svarta oliver och drar av värmen och vänder runt. Upp på ett fat, salta med flingsalt och klipp lite basilika över.

Det är snyggt som fan, köket dofta ljuvligt och gästerna blir på ruggigt bra humör.

Mandlarna kan man såklart variera med nötter, och kryddorna efter det man har och gillar. Men det måste vara "hårda" blad som tål lite hetta utan att brännas. Någon gång har jag försiktigt vänt i några körsbärstomater också. Lite risky (spricker de blir det äckligt mos av det hela) men snyggt.

Kram
Broder B

1 kommentar:

Anonym sa...

Mmmm, låter oemotståndligt!
Det är så ljuvligt skrivet också, så jag stannar hellre i texten än går ut i köket försöker mig på...
kram
gnila