Häromdagen tog Sweet-A och jag en promenad i Lund. Upp till Sankt Hans Backar där vi - 85 meter över havet - pekade ut Malmö, Barsebäck, Staffanstorp och Danmark med två nyutexaminerade fältherrars överdrivna pondus. Det var för en gångs skull pulkaväder och mellan missilerna festade Lund på varm choklad och mackor. Kanske var det därför vi började prata om smör...
Hursomhelst har det inte riktigt släppt taget. Jag har diffusa minnen från plugget av att man skulle göra smör genom att vispa grädde för hårt. Jag minns också att resultatet mest smakade som äcklig grädde. Någon gång på krogen har saker serverats med nykärnat, eller kanske nyslaget, smör. Tanken lämnade mig ingen ro så jag fick snacka med polarn Google om saken. Det vore ju fan om man inte skulle kunna göra en så vardaglig sak som smör! Eller hur?
Så här går det till:
Vispa fet grädde. Länge. Och så en stund till. Och ännu längre. Och just när du är på väg att ge upp och axeln börjar värka så händer det något. Grädden blir gul och grynig och en vit vätska skiljer ut sig och samlas i botten bunken. This is smör. Eller, ja, asså inte vätskan utan det gula, gryniga...
Men nu ska smöret tvättas för att bli på riktigt. Det gör du genom att hälla lite iskallt vatten i bunken och liksom mosa smöret med en sked eller slickepott. Och så hälla bort vätskan. Och mer vatten, mer mosa och mer hälla tills vattnet du häller bort är glasklart. En gnutta salt efter smak och i mitt fall en liten skvätt olja för att det inte ska bli så hårt i kylen.
Om det är godare än köpesmör? Hehehe...
Med smöret gjorde vi så här:
Jag är en jävel på kärlek och på att kyssa flickorna, men när det kommer till bakning är jag fullständigt cockobananas. Alltså hade jag ett rätt misslyckat fruktbröd som jag ville göra något av. Jag skivade det så tunt jag förmådde och stekte - eller snarare rostade - det långsamt i en torr panna. Så fick krispen kallna någorlunda. Och så på med ett rejält drag av smöret och en klick vego-kaviar som fanns kvar från nyår (Och hur fan gick det till?) och några strimlor thaibasilika ur krukan som råkade stå närmast.
Sicken jäla ammis! Jag och den unge mannen som äter av min frukost mumsade och smackade ikapp.
Och till detta? En blended whiskey är faktiskt inte alls fel. Den snackar både med romens och smörets sälta och brödets bröd(sic)ighet och frukt.
Sedan käkade vi en fiskgryta med rotfrukter, ägg och aioli och drack kranvatten till den. Och i morgon bitti har jag nykärnat på mackan. Bara en sådan sak.
Hälsar Brollan
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar